Axel Nordberg

Det slår mig att föraktet DN:s ledarsida ibland ger uttryck för är nåt som både arbetare och bönder känner allt för väl igen. Jag har alltid varit fascinerad av hur fräcka delar av den anständiga medelklassen kan vara utan att överhuvudtaget verka reflektera över det. Ser man sig vara förmer än andra så inser man förstås inte hur ohyfsat det faktiskt är med nedlåtande förmaningar. omdöme och professionalitet begränsas till sådant som graden av svordomar. Vi ses som obildade och oborstade. Och det verkar bara reta mer när vi inte vet vår plats utan uppfattas som hyfsat intelligenta och sympatiska, och därför inte bara kan avfärdas eller osynliggöras. Jag har ju själv sagt att man kan uttrycka sig bättre om sina tilltänkta samarbetspartners. Jag har t.o.m. ”pudlat” i media. Har nån annan rödgrön företrädare erkänt att dom kunde ha uttryckt sig annorlunda om V nån gång? Man kan förstås inte vara så ömhudad att man välter en potentiell regeringssamverkan och väljer att regera på SD-mandat pga det. Är det möjligt för C att regera med SD-beroende är det för att deras inställning till SD ändrats. Om DN är besvikna, ta inte ut det på mig. Hur skulle jag/vi uppföra oss för att bli godkända tycker DN? Rösta ja till all högerpolitik samtidigt som vi inte har regeringsinflytande är det enda som verkar duga. Den reform som januaripartierna drev igenom gällande Arbetsförmedlingen innebär att utsatta människor hamnar i kriminellas klor, och att skattepengar går till aktörer som hjälper män att kontrollera sina fruar. Vi behöver alla rannsaka oss ibland om vad vi kan göra bättre och inte bara peka på varandra. Övriga högerpartier har häcklat Ådahl för det mandatperioden igenom. Niels Pederup C kan säga, ”då är S dumma i huvudet” och titta rakt in i kameran utan att hela hans duglighet ifrågasätts av DN. Måttstockarna är uppenbarligen olika beroende på klass och politisk inriktning. Men inte ens DN kan väl tro att det är pga en porträttintervjun, där min pappa skojar om att Martin Ådahl ska pressas till att skriva på ett avtal i hans bastu, som grundat för att C nu öppnar för att regera med SD-beroende. Så agerar inget parti. För två veckor sedan när jag gjorde intervjun med DN, fick Martin Ådahl en fråga om han kunde tänka sig att ändå erbjuda V någonting alls för att få Magdalena vald. ”C har inget ansvar att erbjuda V någonting” svarade han. Skulle jag och V vara lika lättkränkta som DN verkar vara å Centerns vägnar, hade jag/vi inte klarat att ta oss ur sängen efter den här tiden. Dom senaste veckorna, dvs efter att min intervju gjordes, har vi haft bra och vad jag uppfattar som ömsesidigt goda fyrpartisamtal, för att hitta vägar framåt. V såg fram emot att fördjupa dessa samtal. V var också helt tydliga med att C inte skulle bli förnedrade och att vi inser att C behöver få behålla sin borgerliga identitet. Eftersom vi numera är i kontakt med varandra, var och är sådant som kommentarer i media enkelt att reda ut direkt med varandra. Det är ändå lite sorgligt tycker jag att DN inte kan se vidare än sina fördomar. Min uppväxt är det många andra som har haft och har. Min pappa bor på landsbygden, har varit egen företagare och jobbar nu extra för att dryga ut pensionen trots obotlig cancer. Han har humor och porträttet tycker jag fångade oss och livet i och bortom bruksorten med värme. Jag minns ett samtal jag hade med några Centerpartister i riksdagen, flanellskjorta och springskor gick inte ihop enligt dom, ”det är ju storstövlar som gäller”. Oavsett var man står i politiken har jag alltid haft lättast att känna gemenskap med sådana som exempelvis Helena Lindahl från C, med våra bakgrunder, konstaterade hon över en cigarett i riksdagens rökbås, är vi båda lite som katter bland hermeliner.