Karin Boye

Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg. ow.ly/wnJe5

En stillhet vidgades mjuk som soliga vinterskogar. ow.ly/wntWa

Allt är dörr. Allt är början. Livets axel är i dina händer. ow.ly/wnIev

Vår dag blev för kort. Vi strävar i kramp, vi formar i strid ett verk, som skall bli evigt – och dess väsen är tid. ow.ly/C80CB

Och genom mörkret anar jag hem och gemenskap. Älskade syskonögon! Ni fanns. Ni finns. ow.ly/wnFfm

Jag ville måla en träsked så, att mänskorna anade Gud! ow.ly/E6Xal

Allt är som förr – likväl är allt förbytt. Sällsamma gåtfullhet över tingen! ow.ly/E6XKP

Guld och blek koppar! Rimfrost på guldbruna gärden! Glittrande kall är den vida och gyllene världen. ow.ly/E6XBU

Då kan jag inte klaga. Då måste jag tacka. Med dem har jag delat vad jag vet, vad jag minns. ow.ly/wnFb7

Min Gud och min sanning såg jag i en sällsam stund. ow.ly/E6Xka

O bubblor, bubblor, o skum, skum är all vår oro, all vår klagan, ja skum på omätliga vidder, bubblor på oceanen. ow.ly/E6WQ4

Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg. ow.ly/wnJaO

Herre, din sällhet är din. Du gav, och du tog, och du döljer dig. ow.ly/E6W8K

Då anar vi det villkor vi en gång fick: att brinna i det levandes ögonblick ow.ly/C810v

Minns med het ömhet ögon långt borta, också de förlorade i ensamhetens hav. ow.ly/wnF1Y

Därför gör det så levande ont ini mig nu: något växer och spränger mig – käraste, du! ow.ly/wnv0X

Detta är livets tigande timme, solig och salig, skrattande vit i maktmedveten ro. ow.ly/E6WF9

Det bästa som vi äga, det kan man inte giva, det kan man inte säga och inte heller skriva. ow.ly/E6WnK

Ljus såg jag lysa, ja, gudaljus på de eviga topparna. ow.ly/E6VUk