Emil Wede

Öppet brev till Polismyndigheten gällande utvecklingen kring fotbollsmatcher Till Polismyndigheten, Jag skriver detta brev efter cirka tio års arbete runt svensk elitfotboll och större idrottsevenemang i olika roller och på högriskmatcher runt om i Göteborg och landet. Idag arbetar jag även som arbetsgivare med ansvar för ordningsvakter och säkerhetspersonal på Örgryte IS matcher. Det innebär att jag inte bara ser situationerna ur ett operativt perspektiv, utan också har ett ansvar för min personals säkerhet, arbetsmiljö och för att människor ska kunna utföra sitt arbete utan att hamna i onödigt farliga situationer. Det har under våren märkts tydligt att det som tidigare varit ett framgångsrikt samarbete mellan samtliga parter runt arrangemangen successivt blivit kantstött. Under många år har supportrar, publikvärdar, ordningsvakter, polis, SLO:er och arrangörer tillsammans arbetat för att skapa så trygga och säkra arrangemang som möjligt utifrån de förutsättningar som finns runt svensk fotboll. Mycket av det arbetet har byggt på relationer, kommunikation, igenkänning och förståelse för supporterkulturen. Jag och många andra har under lång tid arbetat sida vid sida med våra tidigare supporterpoliser i city där samarbetet präglats av kunskap, respekt, dialog och en gemensam förståelse för hur olika supportergrupper fungerar. Tillsammans har man under åren utvecklat arbetssätt som skapat tryggare arrangemang för både personal och supportrar, utan att för den skull tumma på gränser, ordning eller säkerhet. Mycket har byggt på förmågan att förebygga situationer innan de eskalerar. Syftet med detta brev är inte att skapa konflikt eller misstänkliggöra polisen som myndighet. Tvärtom behövs polisen runt svensk fotboll och idrott. Säkerheten för publik, personal och spelare är avgörande för oss alla. Men det arbetssätt som i större omfattning börjat användas denna säsong upplevs enligt min mening inte öka tryggheten på det sätt som sannolikt är tanken. Tvärtom riskerar det snarare att skapa mer konfrontativa situationer, höja stressnivån och öka risken för allvarliga incidenter både för publik, ordningsvakter och polis. Det handlar framför allt om att polisen i allt större omfattning arbetar aktivt inne på läktarsektioner och mitt i supportergrupperingar, ofta med större grupper kravallutrustad personal utan tidigare relation eller erfarenhet av den aktuella supporterkulturen. Detta förändrar dynamiken på läktarna direkt. När stora grupper kravallutrustad polis går in aktivt på läktare skapas en helt annan stämning än tidigare. Situationen blir snabbt mer upptrissad, mer oförutsägbar och betydligt svårare för både ordningsvakter och arrangörer att hantera förebyggande. Det påverkar även vanliga besökare och familjer som hamnar mitt i miljöer där stressnivån höjs kraftigt. Detta handlar inte om att supportrar alltid gör rätt eller att polisen aldrig ska ingripa. Självklart måste brott, våld och ordningsstörningar hanteras. Men sättet det görs på spelar stor roll. Många av oss som arbetat länge runt fotbollen känner idag en genuin oro för vart utvecklingen är på väg. Risken är uppenbar att nuvarande arbetssätt förr eller senare leder till att en polis, en ordningsvakt, en supporter eller tredje man skadas allvarligt. Vi behöver hitta tillbaka till ett arbetssätt där samverkan, erfarenhet, kommunikation och lokalkännedom väger tyngre än ren konfrontation. Fotbollsmatcher och större idrottsevenemang är inte vanliga ordningsstörningar på stan. Det är miljöer med starka känslor, gruppdynamik och stora människomassor på liten yta. Därför krävs också erfarenhet, fingertoppskänsla och förståelse för hur olika ageranden påverkar situationen. Vi som arbetar runt fotbollen vill samma sak som polisen: Trygga och säkra arrangemang där människor kan gå på match utan att riskera att hamna i farliga situationer. Men för att lyckas med det måste vi arbeta tillsammans på riktigt och våga diskutera när utvecklingen går åt fel håll. Magnus Lilja