David Dinka

aliceteodorescu.se/p/det-gar… ”Under lördagen beslagtog (äntligen!) en rättskaffens polisman den vedervärdiga “Gaza-porten” som antisemiterna i den antijudiska demonstrationen i Stockholm - trots polisanmälan från en annan rättrådig polisman tidigare i veckan - åter ansåg att det var lämpligt att marschera med. I sociala medier gråter de ut och spelar oförstående, hycklarna som ansåg det vara höjden av kränkning och rasism att Koranen - en bok - brändes, men som numera anser att det är hedervärt att önska livet ur judiska och israeliska medmänniskor. För övertydlighetens skull är det alltså skillnad på att bränna en bok, som ett uttryck för religionskritik, och att önska livet ur människor enkom på grund av att de är judar - även när det maskeras som “kritik” av staten Israels krigföring; Religionskritik riktar sig mot idéer, hat riktar sig mot människor. Hycklarna kommer, som vore de dresserade av Pavlov själv, invända att det inte alls är detta de gör - alltså önskar livet ur någon - utan att samtidigt kunna svara på varför de då gapar om ett “fritt Palestina från floden till havet”, det vill säga ett judenrein område likt det nazisterna försökte realisera i Europa på det territorium som utgör Israel, och som för övrigt är normen i stora delar av Mellanöstern. Polismannen som agerade visar att det visst går att ingripa, i realtid, mot antisemitiska förehavanden i tillståndsgivna demonstrationer - om man vill och har ryggrad. Skulle det ändå visa sig att polisen agerat i strid med någon lag eller föreskrift, som innebär att man ej får agera på det sätt som gjorts i realtid vid misstanke om brott, är slutsatsen enkel: då är det lagen som behöver ändras, inte Polisens vilja att upprätthålla den. Polisens ingripande är viktigt i sak, särskilt nu när frågan om porten och förringandet av Förintelsen, som är brottsligt sedan år 2024, utreds av Polisen. Men frågan har också ett symbolvärde då det markerar att rättsstaten fortfarande förmår sätta gränser. Att lagen inte upphör att gälla bara för att ett budskap framförs under demonstrationsfrihetens paraply - som ju på intet vis är absolut. Ingen står över lagen, inte ens gatans huliganer. Judehat är, även när man byter ut ordet jude mot sionist, hets mot folkgrupp vilket är förbjudet. Ingripandet har därför ett värde långt utöver det enskilda fallet.”