Dagens upptäckt; Det går att känna ilska mot domare i gymnastik också.
Inte för hur de poängsätter för det vet jag ingenting om, men de verkar inte kunna rödflagga ens i tid. Patrask.
Lillebror Franks input på storasysters trupptävling just nu är ”ÄLSKA GNAGET, MEN HATA GÖTEBORG”
Det är ALLTID rätt forum för det.
Som mest idag hade jag fem valpar som sov i min famn samtidigt. Blir nästan avundsjuk på mig själv såhär i efterhand.
Gåshudens gåshud när jag sitter hos min eventuellt nya uppfödare och berättar om Skästa gård.
”Moa, där är min första hund av den här rasen född”
Det är menat.
Vissa dagar rankar jag mig själv som ganska smart. Både i livet och akademiskt. Driver företag, är händig, vet lite om det mesta och löser allt.
Sen ska jag skriva referenslista till högskolan i alfabetisk ordning och får börja tänka A, B, C, D…. Absolut inte smart längre 🤓
Flockens äldsta har blivit en lömsk ragata. Sedan pensionsåldern har hon blivit selektiv i både lydnad och hörsel. Efter en timmes promenad idag passade hon på att sticka från tomten där älgarna trampat ner stängslet.
Kom sedan hem och förväntade sig grindöppning och godis.
Bilden som beskriver den lilla flocken till punkt och pricka. Till höger, mamma Brownie snart 9 år, sträcker på sig och vill vara ståtlig. Till vänster, dottern Åska, snart fem år men som sex månader i allt, sträcker ut tungan och protesterar.
Skugga suckar nog i himlen 🍂
”Moa, du tänker, formulerar och skriver snabbare än vad jag ens hinner läsa frågan som vi ska tänka om. Jag tror inte ens AI skulle kunna tänka snabbare”
Det är fint när ens damp tas tillvara på och uppskattas ❤️
Omge dig med människor som blixtsnabbt löser en Nocco när du säger ”Snart tappar jag det så mycket att jag kastar en stol i ansiktet på någon”
Stor risk att Noccon kommer ånga på humöret dock.
Att bråka med en skrivare imorse 05:50 var inte på mitt bingocard för dagen. Men tydligen räckte inte det, för 07:12 ska vi bråka med licenser för word när jag tänkte att jag skulle vara produktiv på förmiddagen.
FITT-TEKNIK.
Man ska ge sina barn det finaste man har sägs det, så jag valde att ge dem AIK. Båda två har vuxit upp på den här läktaren, Frank var 13 dagar och My inte så mycket äldre på sina första matcher.
Mina lyckligaste dagar i livet är när vi är här, tillsammans. Tack AIK, för allt.









