"Med en dåres envishet fortsatte hon på presskonferensen att hävda att det finns ett brett stöd för mittenpolitik, men däremot inte för en mittenregering. God morgon! Det där är givetvis sant, beroende på hur man definierar mitten. Det är en gammal politisk sanning att de flesta väljare är konservativa i alla frågor utom en; alla vill få det bättre ekonomiskt, men vill i de flesta andra frågor skynda mycket långsamt med drastiska samhällsförändringar. En del vill få det bättre ekonomiskt genom lägre skatter och större frihet för företagsamhet, medan andra vill få en större trygghet genom högre bidrag och högre skatter. Därför röstar de höger eller vänster. I så gott som alla andra frågor står de stadigt i mitten. Men just därför måste partierna i mitten obönhörligen ta stöd för politiken antingen högerut eller vänsterut. Längst ut på den kant de tar stöd mot kommer det att finnas några få som tycker att politiken inte är tillräckligt höger eller vänster, men det stora motståndet kommer en regering alltid att få vänsterut för en högerregering och högerut för en vänsterregering. En mittenregering, däremot, kommer att få motstånd åt båda hållen. Därför är alltid en mittenregering politisk harakiri. Det tycks alla förstå utom just de människor som borde förstå det bäst. Det har blivit ett ständigt återkommande problem i svensk politik att politiker verkar se hägringar men i gengäld har så svårt att se verkligheten. Politiker med denna självvalda blindhet bör inte få förtroende. Och har de fått förtroendet bör det tas ifrån dem så fort de visar tecken på att leva i la-la-land i stället för i verkligheten." Läs hela texten här: bulletin.nu/korn-alla-sag-de…