rasmusling

Jag tog bort en tweet för att den inte ska förstärka ett anti-västligt narrativ om svagt ledarskap i Europa. Ingen ska tro något annat än att vi i EU är handlingskraftiga i säkerhetspolitiskt hänseende, vilket inte minst visat sig genom det omfattande militära stödet till Ukraina, den snabba upprustning som nu sker, samordningen mellan de nordisk-baltiska länderna och dagens möte i Paris som Frankrikes president snabbt sammankallade. I går såg jag dock på SVT Aktuellt hur ordföranden på den internationella säkerhetskonferensen i München föll i gråt, i samband med ett avtackande. Det tycker jag var olämpligt i sammanhanget eftersom jag befarar att många inte uppfattar gråtandet som förtroendeingivande, i en tid när förtroende är viktigare än på länge. Det var också en förutsebar risk att gråtandet skulle utnyttjas i propaganda på det sätt som nu skett. Jag tycker allmänt sett att det är bra att visa känslor, och inget att skämmas för. Jag grät senast på min dotters dop. Men i vissa sammanhang anser jag att den som innehar en viss befattning eller funktion måste uppträda med genomgående självbehärskning och fasthet. Att vara ordförande på en internationell säkerhetskonferens och framträda inför hela världen är en sådan roll. Det tror jag de flesta håller med om.