Willhelm Sundman

Idag har jag träffat en stark statsminister.  Det är mycket som är ovisst i svensk politik just nu. Men verkligheten väntar inte på Magdalena Andersson. Brottsoffren, lärarna och företagarna skulle behöva en handlingskraftig regering. Partierna till vänster verkar dock nöjda med att ha hittat en konferenslokal en gång på Lidingö. Det är för svagt.  För fyra år sedan hade Ulf Kristersson redan löst uppgiften. Tidösamarbetet hade inletts och resten är historia; antalet skjutningar har halverats, Sverige har gått från botten till toppen av EU:s tillväxtliga och skolbudgeten är den största i modern tid. Inget av det hade varit möjligt utan vårt blågula lag och vår lagledare. En chef som får jobbet gjort innan det beställs tårta.  Jag hoppas att varje riksdagsledamot med ens en gnutta liberalism i sig snart landar i att ge Ulf fyra år till.

Magdalena Andersson borde prövas igen i riksdagen. Man kan inte fira med tårta och sedan inte göra jobbet. En majoritet av ledamöterna säger fortfarande att de vill ha Andersson som statsminister. Ju snabbare de rödgröna inser att de inte får ihop det här desto snabbare kan vi rädda Sverige från en vänstersväng. Min statsminister heter Ulf Kristersson. Det gäller oavsett om veckorna går i riksdagen eller om Sverige går till extra val.

En svag uppvisning i ledarskap från Andersson. Trots att hennes sida vann valet saknar hon plan för att bilda en regering. I statsministeromröstningen på torsdag kommer Liberalerna rösta rött till henne.

Välkomnar att talmannen ger sonderingsuppdraget till Magdalena Andersson. För att komma vidare behöver hon också testas skarpt i kammaren. Man kan inte fira valvinst med tårta och sen inte göra själva jobbet.