Daniel Glasman

Spotify-grundaren Martin Lorentzon har gett sig in i valrörelsen med en debatttext i Expressen. Vad vill han? Inte betala förmögenhetsskatt. Stor chock. Nåväl, texten ger en intressant inblick i hur de superrika tänker. För Lorentzon är hans privata förmögenhet samma sak som produktivt kapital. Dessutom tror han att Sveriges välstånd är beroende av att hans förmögenhet får fortsätta växa. Men inget av det där är ju sant. Om Stockholmsbörsen på måndag värderar Lorentzons aktier dubbelt så högt som i fredags så har hans förmögenhet måhända ökat med 100 miljoner. Men Spotify har inte fått 100 miljoner mer att använda i verksamheten. Det gäller för hela ekonomin. När en aktie stiger i värde på börsen betyder det att människor är beredda att betala mer för att äga en del av företaget. Det betyder inte att motsvarande summa pengar går in i företaget. Ingen nyanställning sker och ingen ny satsning görs bara därför att aktiekursen stiger. Om staten i stället beskattar en miljardär med 100 miljoner kronor betyder det inte heller att svenska företags investeringar minskar med 100 miljoner. Men visst, för ett växande svenskt välstånd behövs företag som bygger ut sin verksamhet. Det gör de när de tror att det finns pengar att tjäna på att producera mer. Då behövs kunder som har råd att konsumera, utbildad arbetskraft, energi, forskning och fungerande infrastruktur. Och hur skapar man ett sådant klimat? Jo, genom offentliga - skattefinansierade! - satsningar på skola, sjukvård, socialförsäkringar, forskningsanslag och vägar. Utan allt detta skulle Lorentzon varken ha några kunder eller anställda. En förmögenhetsskatt är på så sätt inte nödvändigtvis ett hot mot tillväxten utan kan tvärtom bidra till framtida tillväxt. Det märkligaste i texten är ändå hur Lorentzon försöker göra en poäng av att anhängare av förmögenhetsskatt tror att ekonomin är en kaka som varken kan växa eller krympa. Vad är det för trams? Alla vänsteranalyser värda namnet tar fasta på hur kapitalismen expanderar produktionen, höjer produktiviteten och skapar allt större rikedomar. Det är liksom grunden i marxismen. Konflikten handlar om något annat: vem kan göra anspråk på den växande kakan? Ska mer gå till löner eller vinster? Till välfärd eller privata förmögenheter? Ska den som arbetar få en större del av det som produceras eller ska ännu mer gå till den som äger? Det är motsättningen mellan arbete och kapital i sin enklaste form. Lorentzon vill få diskussionen att handla om huruvida Sverige ska bli rikare. Det vill alla. Den politiska konflikten handlar om vem som ska få del av den växande rikedomen och vem som ska ha makten över den. Det är därför vi över huvud taget diskuterar förmögenhetsskatt.